Tillbaka

Kiruna grundades 1900 för att möjliggöra brytning av de rika järnfyndigheterna i gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara. Ambitionen var att bygga en mönsterstad, där god arkitektur, utbildning och goda arbetsförhållanden prioriterades. Kiruna har under 2000-talet blivit staden som ska flytta...

Järnfyndigheterna i gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara har varit kända sedan 1600-talet. Först under slutet 1800-talet blev den möjlig att bryta, bland annat eftersom anläggandet av järnvägen möjliggjorde en effektiv transport av malmen till utskeppningshamnarna i Narvik och Luleå.

Järnväg och storskalig gruvdrift innebar betydande förändringar i området. Området var glest befolkat, närmsta by var Jukkasjärvi ungefär två mil bort. Marken kring bergen användes säsongsmässigt för jakt och fiske, det var också betes- och kalvningsland för renskötseln.

Gruvbolaget LKAB grundades 1890. Bland de viktigaste uppgifterna blev att driva fram byggandet av järnvägen, malmbanan, vidare norrut från Gällivare. För att få tag på arbetskraft till gruvan behövde bolaget också anlägga ett samhälle. För att undvika de missförhållanden som rådde i kåkstaden i Malmberget, en järnmalmsgruva tio mil bort, beslutades att det nya samhället skulle bli en mönsterstad.

Kiruna grundades år 1900, i och med att stadsplanen antas. Några av landets främsta arkitekter och planerare anlitades vid etableringen. Den klimat- och terränganpassade stadsplanen upprättades av Per Olof Hallman. LKAB:s arkitekt Gustaf Wickman gestaltade en stor del av bolagsbebyggelsen. Bland annat ritade han bostäder för både arbetare och tjänstemän, liksom offentliga byggnader såsom kyrkan, prästgården, badhuset och brandstationen.

Kiruna bestod ursprungligen av tre olika områden; bolagsområdet, komplementsamhället inom stadsplanen, samt SJ-området. Statens järnvägar var, liksom LKAB, tvungna att bygga bostäder åt sina anställda. Förutom detta uppfördes järnvägsstation, järnvägshotell, lokstallar med mera. Dessa ritades av Folke Zettervall, som var chefsarkitekt vid Kungliga järnvägsstyrelsen.

Först under 1940-talet expanderade Kiruna, genom anläggandet av Jägarskolan; att ett regemente etablerades här var ett resultat av andra världskriget. I högkonjunkturen som rådde efter kriget blomstrade Kiruna. 1948 fick Kiruna stadsrättigheter; LKAB expanderade och befolkningen ökade. Nya stadsdelar, som Triangeln och Luossavaaraområdet, byggdes ut genom LKAB:s försorg. Dessa planlades av Hakon Ahlberg, som efterträtt Wickman som bolagsarkitekt. Ahlberg ritade även LKAB:s bolagskontor, som ligger vid foten av Kiirunavaara, liksom sovringsverket bakom gruvberget. Sovringsverket krävdes när LKAB under 1960-talet övergick från brytning i dagbrott till underjordsbrytning.

Under början av 2000-talet stiger järnmalmspriserna drastiskt; det blir mycket lönsamt att bryta järnmalm. Anledningen till detta är den starka tillväxten i länder som Kina och Indien; efterfrågan är stark på råvaror som järn, vilket driver upp världsmarknadspriserna.

LKAB har därför utökat sin brytning och beslutat om nya huvudnivåer i Kiirunavaaragruvan, vilket i sin tur påverkar stadsbebyggelsen. Delar av Kiruna – bostäder, järnväg, väg E 10, skolor, stadshus med mera – beräknas hamna inom deformationsområden under de närmsta trettio åren, med sättningar och sprickor i marken som följd. Kiruna har därmed blivit staden som ska flytta.

Hjalmar Lundbohmsgården

Hjalmar Lundbohmsgården, en av Kirunas äldsta byggnader, var bostad åt LKAB:s förste disponent Hjalmar Lundbohm. Den äldsta delen byggdes 1895, gården har sedan byggts ut i två etapper. Byggnaden är välbevarad från tidigt 1900-tal, och fungerar idag bland annat som museum med möjligheter till guidad visning, liksom kaffeservering. Här arrangeras även konferenser och föreläsningar.

Kiruna kyrka

Kiruna kyrka, ritad av Gustaf Wickman, invigdes 1912. Under Arkitekturåret 2001 röstades den fram som Sveriges mest omtyckta byggnad, med motiveringen att den är så vacker. Kyrkan är rik på konstnärlig utsmyckning. Christian Eriksson har gjort de förgyllda bronsskulpturerna på kyrkans takfall, liksom träreliefen ovanför porten och en altarskulptur. Ossian Elgström har gestaltat entréporten, prins Eugen har målat altartavlan.

Kiruna stadshus

Stadshuset, ritat av Arthur von Schmalensee, invigdes 1963 och fick året därpå Kasper Salinpriset som Sveriges vackraste offentliga byggnad. Konstnärlig utsmyckning är en integrerad del av byggnaden, bland annat genom klocktornet av Bror Marklund. Invändigt möts besökarna av en stor hall som kallas ”kirunabornas vardagsrum”, och fungerar som en mötesplats i Kiruna. Här arrangeras såväl utställningar och möten som festmiddagar. Kiruna kommun har en stor konstsamling, delar av den visas i stadshuset.

LKAB:s besöksgruva Info-mine

Under jord i Kiirunavaaragruvan, på 540 meters nivå – en tidigare huvudnivå – ligger LKAB:s besöksgruva. Här presenteras LKAB:s verksamhet, och det finns ett gruvmuseum. Besök sker genom guidade turer.

 

Läs mer

Brummer, Hans Henrik (red.) (1993).  Kiruna: staden som konstverk . [Stockholm]: [Waldemarsudde]

Brunnström, Lasse (1980-1981).  Kiruna - ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige: [Kiruna - a Swedish mining city from the turn of the century] . Diss. Umeå : Univ., 1981

Information sammanställd av Norrbottens museum

Tillbaka